På förekommen anledning kommer här – för den intresserade – en sammanfattning av de personliga noteringar jag har av ett tjugofemårigt ”umgänge” med inornatus och humei från olika länder.
Ofta är lätena, särskilt hos inornatus, enkla att känna igen. Vad gäller humei är det oftast inte några problem, men inte sällan krävs dock en hel del för att komma rätt. Även ett mycket tränat öra kan i vissa lägen känna tvekan.

Lockläten hos inornatus
Inornatus lockar i det närmaste alltid ”tsuísst”, med betoning på början av ”-ísst”. Ytterst sällan kan höras en kortare variant av detta, dock med samma – eller nästan samma – typiska ”röstläge”: ”tsú”, typiskt längre än humeis enstaviga läten. Som exempel kan nämnas att av 1143 i Thailand för ändamålet av mig specialstuderade inornatus under tre månaders tid på våren, lät endast tre ex. höra det korta lätet. Det kunde höras under max. en halv minuts tid för att sedan återgå till normala ”tsuísst”. Detta korta läte är i tonläge och längd klart skilt från humei, liksom det faktum att lätet är ”rakt”.
Noggranna studier av t.ex. 83 flyttande ex. under våren i Kina eller 53 flyttade ex. under höstar i Sverige har inte gett några korta läten över huvud taget o.s.v.

Lockläten hos humei
Humei uppvisar däremot en lätesvariation som är klart mycket större än vad de flesta ornitologer i Europa har klart för sig och det här är pudelns kärna, där jag tror att många kan gå bet.
Vanligaste lockläte är bl.a. ett lent, oljigt ”chíly” eller ”djí-u” (uppåtkrökt t.o.m. ”i”, sedan ned, snabbt bortdöende), ibland ”dju” men även ”tjúi” eller ”túi” med betoning på u och krökning som hos föregående. Alla dessa har humeis karaktäristiskt fylliga, lena stämma.
Från vissa flyttande individer hörs ett gransångarlikt, uppåtsvängt ”wee” [engelskt uttal], som ett kort gransångarlock.
Ibland kommer en ”rysare”: ”tju-(v)isst” mycket nära ”tsu-ísst” som inornatus, men med humeiröst. Dock mycket likt!
Inte sällan hörs dessutom olika mycket tunnare läten (högre ton), med klart inornatuslik röst, t.ex.: ”suui” eller ”huui”, klart tunnare än de vanligare lätena. Även ”tsuvi”, som upplevs gå ned en aning i början, sedan något upp på ”vi”, eller ”tsu-vi” lite ned på ”vi”, men mycket svårbedömt vad som går upp eller ned. Även här en tunnare röst än vanligt. Klart inornatuslikt!
T.ex. kan nämnas att av 538 för ändamålet av mig specialstuderade humei i norra Indien under en månad lät ca. 10% höra dessa inornatuslika läten.