Under juni månad började inte bara fotbolls-VM i USA, utan även sydsträcket av fåglar vid Segerstad fyr. Sporadiska räkningar av sträcket genomfördes därefter fram t.o.m. den 12 november och dessa observationer ligger till grund för denna uppsats. Till stor del är obsarna gjorda av CC med ett visst bistånd av BB samt skådare på tillfälliga besök vid fyren.
Under exakt hur många timmar observationerna har ägt rum är omöjligt att säga då det ofta inte gjordes några tidsangivelser för räkningarna. Detsamma gäller för väder och vind. Men då det var läge och fåglarna gick till riggades naturligtvis tuben upp och lufthavet finkammades.
Totalt inräknades 375 591 sydsträckande fåglar. I tabell 1 visas resultat för alla arter. Det stora flertalet var sjöfåglar och som vanligt dominerades dessa av ejdern. Jämförelsevis goda resultat nåddes för ett flertal arter, men höstens stora överraskning svarade dvärgmåsen för. Utöver detta upptäcktes ovanligt många rariteter på sträck. Om inget annat anges görs nedan jämförelser med ÖOF:s tidigare sjöfågelräkningar. Detta var det 10:e året i rad som sådana genomfördes.

Resultat

Lommar & doppingar

Lomsträcket uppvisade en väntad fördelning, såväl art- som tidsmässigt. Sålunda dominerade storlommen under september och smålommen framåt oktober/november. De tyngre lommarna saknade vi dock!
Doppingarna passerade också planenligt, med ett undantag: den 16:e september blev vi under pågående räkning uppringda av Staffan Rodebrand som stod vid Stenåsabadet. "Snart kommer det en svarthalsad dopping" meddelades helt kort; och det gjorde det! Detta var andra gången arten noterades på sträck på Öland (första sågs sträcka i Kalmarsund på 60-talet) och 16:e ölandsfyndet totalt.
Totalt 44 sträckande gråhakedoppingar den 3:e november förtjänar även att nämnas.

Svanar och gäss

Svansträcket var ungefär det förväntade, även om knölsvanssumman — 76 exemplar — är ovanligt hög för dessa breddgrader.

Sträcket av vitkindad gås uppvisade två tydliga toppar: en under andra halvan av september med några tusen gotlands- och ölandsfåglar (en stor andel färgmärkta) och en i mitten av oktober. Septembertoppen har infunnit sig under de senaste åren och är en ny företeelse i den svenska fågelkalendern; vitkindad har ju inte häckat hos oss särskilt länge. Den 16:e oktober uppnåddes en aktningsvärd summa av 28 000 vitkindade.

Prutgåsen förvånade däremot genom att i stort sett helt utebli under september, då den så gott som årligen brukar uppvisa en ordentlig sträcktopp. Detta är mycket märkligt, då bevakningen under denna månad dessutom var ovanligt god. De prutgäss som trots allt passerade gjorde detta med en tydlig topp i mitten av oktober. Rådde månne brittsommar på tundran med försening som följd?
Bland gässen vaskades några guldkorn fram. Det blev "triss" i prutgåsraser; 3 av rasen hrota och en av nigricansras — första sträckfyndet i Sverige — noterades, liksom minst 1 rödhalsad gås.

Simänder

Tämligen normalt sträckförlopp. Dock rekordsumma för gravand — 1011 exemplar — vilket har sin förklaring i utökad sommarbevakning. Troligen sträcker dock betydligt fler längs Ölands sydöstra kust, bevakningen var ingalunda heltäckande vid denna tidpunkt, f.f.a. gällande juli.
Skedanden var tämligen talrik; 589 sträckande varav hela 25 så sent som i november.

Dykänder

Även dykänderna passerade planenligt, med ejdern som talrikaste art, nästan 100 000. Sträcket mot ruggningsplatserna i danska farvatten märktes av kring midsommar; nästan uteslutande var det gamla hanar som passerade. Under augusti gick nästan enbart honor och mot slutet av september åter hanar! Efter detta, i oktober/november, gick blandflockar innehållandes en stor del ungfåglar.
Nästan var 3:e sträckande fågel vid fyren var en ejder. Bland dessa upptäcktes en praktejderhona bland 30 000 släktingar en novemberdag.

Sjöorren visade styrka med hela 40 933 individer. Bland dessa kunde Sveriges första individ av rasen americana ses på nära håll den 18:e oktober.
Som vanligt sträckte det stora flertalet av sjöorrarna i september, men inte mindre än en fjärdedel passerade under de första 11 dagarna i november -notabelt.

Storskraken tangerade det gamla rekordet från de standardiserade räkningarna vid Ottenby 1949; 166 st! Rekord för räkningarna längs sydöstra Öland, men en föga imponerande summa för en inlandsskådare...

Rovfåglar

Sparvhöken blev talrikaste art med 722 noterade, varav hela 619 ex. den 23:e september.

Fjällvråk sågs med endast 231 ex, möjligen en följd av uteblivna lämmelår under det senaste decenniet.

Pilgrimsfalken lyckades nästan undslippa registrering: endast en kunde konstateras sträcka, men hela 10 olika exemplar sågs jaga eller dra förbi.

Likaså en jaktfalk sågs sträcka, medan en annan rastade och återfanns dagen efter nere vid Ottenby; endast en i sträckprotokollet dock.

Inalles 5 havsörnar på sträck skäms heller inte för sig. Även här kan nämnas de icke medräknade: 11 olika sågs; kanske en vink om ökade häckningsframgångar.

Vadare

Siffrorna för vadarsträcket blev inte särskilt imponerande. Den största delen av detta sträck försiggår ju nattetid och kvällssträcket i juli saknade ofta bevakning. Emellertid kan totalsummor på 2035 ljungpipare och 188 svartsnäppor noteras.
Under rubriken udda kan vidare nämnas en artren flock om 35 drillsnäppor på kvällen den 8:e augusti, en från havet insträckande dubbelbeckasin som landade framför observatörens fötter den 15:e september samt en obestämd adult tundrapipare — av allt att döma amerikansk — som sträckte nära stranden den 16:e september. Den senare sågs även sträcka förbi Gårdby hamn ca 1 timme tidigare.

Labbar

Totalt 63 labbar — bestämda som obestämda — får betraktas som tämligen normalt, men siffran döljer ett rekord: hela 11 fjällabbar, samtliga ungfåglar, sträckte förbi.

Ett nytt fenomen noterades även: flera av fjällabbarna tog sikte på Segerstad fyr och tog sedan höjd genom att flygande skruva sig upp på ytterst hög höjd där de drog sig mot sydväst över land, liksom labbarna gör i Gävlebukten. Detta skedde vare sig de kom rakt utifrån nordost eller alldeles nära stranden, vilket de för övrigt gjorde de allra flesta gångerna.
Till för några år sedan var fjällabben nätt och jämt årlig på sträck på Öland. Är den förbisedd som stäckgäst till följd av fältbestämningsproblem?

Då det på flera ställen på tundran var gott om lämmlar, hade vi förväntat oss fler bredstjärtade labbar än de 7 som sågs. Det faktum att även alla dessa var ungfåglar indikerar dock viss häckningsframgång och den relativt låga siffran får istället tillskrivas frånvaron av ostvindar i oktober. I november drog vinden ånyo i och 4 exemplar sågs, varför detta blev den bästa månaden. För fjällabbarna var det istället främst september som gällde.

Måsar

För några år sedan nåddes man av den nästan ofattbara nyheten att drygt 1 000 dvärgmåsar setts sträcka förbi Brantevik i Skåne under en och samma dag. Föga anade vi då vad som skulle hända vid Segerstad fyr den 16:e september 1994. Under morgonen sträckte dvärgmåsar i enstaka småflockar och fram på förmiddagen formerades "moln" av dvärgmåsar i norr. Från och med lunch försämrades sikten något och nu blev det "allvar " av med dvärgmåssträcket. Utan minsta tvekan "flöt" nu sträcket förbi i en gles ström på ett konstant avstånd från stranden. Till en början ytterst spännande, men efter ett par timmar mycket monotont och snudd på tråkigt, men vem kan låta bli att fortsätta räkna; varje dvärgmås innebar ju en förbättring av det nya rekordet! Dvärgmåsarna fortsatte oförtrutet att sträcka även när mörkret föll och när de inte längre gick att se stannade summan på rent formidabla 3656 exemplar!!! Av dessa var 61% ungfåglar, 8% var 2K eller äldre och 31% adulta.
Totalt under hösten inräknades hela 4523 dvärgmåsar. -Världsrekord?

Dagsrekord sattes även för silltrut den 15:e september: 310 exemplar.

Märkligast näst dvärgmåssumman var nog ändå det faktum att ingen enda tretåig mås passerade, att jämföras med 1993 års resultat; 56 ex!

Hela 2 unga svarthuvade måsar sträckte, den 24:e augusti resp. 1:a september. Dessutom 1 ex. mot norr den 17:e oktober. Denna art verkar dyka upp allt oftare, men är lätt att missa i juvenil dräkt om man inte är uppmärksam!

I övrigt var måssträcket av normal karaktär, omnämnas skall dock en ung vittrut som markerade årstidsskifte den 5:e november.

Tärnor

Hela 8 olika tärnarter noterades på sträck under en treveckorsperiod runt september, vilket torde sakna motstycke i Sverige. Summorna blev däremot mer blygsamma och ganska normala med tanke på den endast sporadiska bevakningen i juli/augusti.

I stort sett alla silvertärnor sågs som väntat i juli/augusti, medan fisktärnorna passerade i augusti/september.

En ung vitvingad tärna rörde sig långsamt mot söder den 2:a september, jämte 38 andra Chlidonias-tärnor.

Dagen efter "dvärgmåsstormen" — den 17:e september — var sträcket mediokert under förmiddagen för att helt dö ut till eftermiddagen, varför räkningarna avbröts. Emellertid ringde telefonen strax därpå: Leif Dahlgren meddelade att han möjligen sett 3 sandtärnor sträcka vid Stenåsabadet, men var på intet sett säker. Förväntansfull och nyfiken ställde jag (CC) mig på stranden och väntade. Inte en enda fågel syntes på en dryg timme, men så kom de till sist: 3 stycken...kentska tärnor! Jag spanade ytterligare en kvart, men insåg att det troligen inte skulle bli roligare och började fälla ihop tuben, samtidigt som jag drog mig inåt. Då får jag plötsligt, på väg bort från obsplatsen, en släng av "den Rosenbergska skruven" och vänder mig om i exakt rätt ögonblick. Av oförklarlig anledning slänger jag upp kikaren -rakt mot 2 sträckande sandtärnor endast 200 meter ut! Mitt vrål torde hörts ända till Södra udden, men jag tog det säkra före det osäkra och ringde Tommie Skoog i Näsby 15 km. söderut, Ottenby fågelstation samt Club 300. Jodå, de 2 tärnorna passerade Näsbybadet 18 min. senare — ger en snitthastighet på km/h — och troligen förbi stationen ganska långt ut något senare, medan den "försvunna individen" rundade Södra udden på nära håll inför några efter personsökarlarm tillskyndade lyckliga observatörer.

Övriga arter

Större hackspett noterades med hela 15 exemplar och lika många rastade kortvarigt i fyrträdgården.

En stor överraskning var de enorma mängder svalor som passerade under 2 dagar i augusti/september. För båda tillfällena gällde att ihållande hårda vindar med mulet väder hade rått under lång tid och att detta sedan plötsligt upphört till förmån för stiltje och solsken med lavinsträck som följd. Den 31:a augusti vällde hela 38 000 svalor förbi fyren med fördelningen backsvala 60%, hussvala 30% och ladusvala 10%. Backsvalornas läten gjorde att lufthavet tycktes förvandlat till en enda lång rasp! Den 12:e september var det så dags igen, nu 26 000 svalor, men denna gång var fördelningen hussvala 60%, backsvala och ladusvala 20% vardera.

Hela 48 rödstrupiga piplärkor och en stor piplärka förtjänar även de att omnämnas.