| Segersträcket
1996 |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Av
Christian Cederroth
Halvmiljonersvallen är spräckt: ca(!) 561 809 nogsamt bokförda fåglar
är nytt rekord för räkningarna av sydsträckande fåglar vid Segerstad fyr.
Summan innehåller bland annat ett oöverträffat gåssträck med för en av
arterna närmare en tiopotens högre rekordsumma. Bakgrund Sträcket av fåglar förbi sydöstra Öland i allmänhet och Segerstad fyr i synnerhet, har av ÖOF bevakats kontinuerligt alltsedan 1983, dock med ett beklagligt uppehåll åren 1988 och 1989. Totalt har nu 3 776 514 fåglar bokförts. Bevakning Noteringar finns från hela 136 dagar mellan juni och november, i december kunde sträcket tyvärr ej bevakas. Detta är helt klart den bästa bevakningen hittills sett till antalet dagar, men då undertecknad bor på lokalen är denna jämförelse svår att göra. Även om sträckbevakningen någon dag varit obefintlig så hamnar observationer som "13 bläsänder då jag gick till vedboden" eller "hundratalet sjöorrar och tre svartsnäppor hörda på nattsträck" också i protokollet, vilket medför att notering finns även från dessa dagar. Antalet observationstimmar är därför omöjligt att fastställa; många bra dagar har bevakning skett från gryning till skymning. Vind Den för lokalen så avgörande
vindriktningen var denna höst gynnsam, med ostvindar av och till såväl
i september som oktober. Enda hotet mot sträckräkningarna stavades under
oktober migrän, då samtidigt bland annat ett tvåsiffrigt antal kungsfågelsångare
i och kring fyrträdgården pockade på uppmärksamhet samtidigt som sträcket
vällde förbi på närhåll... Receptet var ostlig vind 7 m/s och mulet. Resultat Totalt inräknades alltså ca
561 809 fåglar, vilket innebär rekord; 1993 kommer närmast efter med 471
956. Det året räknades dock inte samtliga arter, men inte mycket fler
än ca 10 000 individer torde i år ha tillkommit p.g.a. detta. Artvisa kommentarer Lommar och doppingar Fjolårets nyligen satta rekord
i antal smålommar stod sig inte särskilt länge: hela 2 501 räknades in
mot 1995 års 2 228; närmast efter kommer 1993 med 1 021 ex. Antalet storlommar, 465 ex., imponerar däremot föga. Sextio ex. en dag i mitten av september toppar. Någon förklaring härtill kan jag inte finna, varken bevakningen eller vindarna verkar ha inverkat negativt. Hoppas bara inte att det rör sig om en reell minskning av artens numerär. Kanske framtida räkningar kan kasta ljus över detta. En 2K vitnäbbad islom passerade
den 22:e september. Måhända var det samma fågel som i skiftet augusti–september
flera morgnar om vid pass 08.30 så publikfriande flög förbi mot söder
för att födosöka. Skarv 1 118 storskarvar noterades på sträck. Arten är svårräknad, då många flyger av och an för att födosöka. En nyhet för året var att det i gåsflockar inte sällan fanns sträckande skarvar. Den 19:e oktober sträckte hela 200 storskarvar med en flock vitkindade gäss, detta är tveklöst en ny syn. Aten ökar som bekant, något som nu börjar avspegla sig i sträcksiffrorna. Dock krävs många fler säsonger av sträckräkning innan vi kan förstå t.ex. när skarvarna sträcker. Någon topp kan ännu inte utläsas i det lilla materialet; från tidiga september till d:o november har de registrerats. Svanar Svanarna passerade i normala antal. Notabelt är att alla flockar av mindre sångsvan som utifrån havet siktat på Segerstad fyr – vilket 8 flockar av 10 gör – går ned för att rasta innanför det tydligen oemotståndliga rev som ligger ca 150 meter ut, detta oavsett vattenstånd! Gäss Gässen bjöd på aldrig tidigare
skådade upplevelser. Det märkliga i detta är det
hastiga sträckförloppet. Hade vi båda inte haft möjlighet att vara lediga
(eller i mitt fall kunnat skjuta upp arbete) så skulle årets totalsumma
slutat på moderata 19 000 fåglar! Bland alla prutgäss upptäcktes även två ljusbukiga prutgäss, Branta bernicla hrota. 49 473 vitkindade gäss är en mycket god summa, faktiskt den näst bästa någonsin. Ca 11 000 mer än den tredje bästa, men 12 000 färre än rekordåret. Bläsgässen sedan. Om prutgässen
stod för det mäktigaste skådespelet så var bläsgässens passage den mest
oväntade. Den 27:e september pendlade vinden kring sydost, ca. 7 m/s. Bläsgäss började sträcka mot sydväst och sträcket ökade i intensitet ju längre dagen led. Vid mörkrets inbrott hördes fortfarande flockar kackla gällt. Vid summeringen befanns 11 262 (exakt) bläsgäss ha passerat, något som saknade motstycke i historien då tidigare dagsrekord låg på 4 100 gäss. Förväntningarna inför morgondagen var stora och nyheten skickades ut på personsökarsystemet; lördag och själva "Fågelskådningens dag" stundade nämligen. Morgonen grydde; syd–sydost
11 m/s och lätt regn. Endast enstaka småflockar passerar, hade jag beräknat
fel? Hur många bläsgäss som passerade Öland förblir en gåta, sträcket gick nämligen på bred front och ett mycket bra sträck rapporterades från såväl Ottenby som så långt norrut som Vickleby, söder om Färjestaden (Lennart Carlsson, muntl.). Ojämförligt flest sågs dock från Segerstad fyr, dels siktade många flockar rakt på fyren som ett landmärke och dels sågs ett stråk i öster som aldrig sågs från t.ex. Ottenby (Segerstad fyr sticker ut närmare två kilometer i havet jämfört med kusten norrut). Som om inte ovanstående vore
nog denna fantastiska gåshöst, så kom i sällskap med ovannämnda bläsgäss
ytterligare en överraskning av hög dignitet, nämligen så kallade tundrasädgäss,
Anser fabalis rossicus. i aldrig tidigare skådade mängder. Denna gåsras,
av vissa ansedd som en egen art, har omdiskuterad status i landet. I exempelvis
mälardalen är den en veritabel raritet och ses endast undantagsvis. I
Skåne övervintrar den däremot regelbundet och upp till ca. 3 000 ex. skall
ha setts något år (REFERENS och SUMMA Anser ?? 1998/9?). Simänder Hela 1 774 gravänder är rekord för räkningarna och slår 1994 års rekord på 1 011 ex. Här finns, som tidigare nämnts, ett mycket stort mörkertal. Sommarbevakningen har under året varit bättre än någonsin, varför summan blivit god. Inga jämförelser kan ännu göras bakåt i tiden, då sådana räkningar tidigare varit obefintliga. 41 112 bläsänder är en mycket god summa, endast överträffad 1993 då fantastiska 48 146 ex. sträckte. Närmast efter kommer 1990, då 17 663 bläsänder inräknades. Årets toppdag blev den 21:e september då 7 130 ex. sträckte och nära nog lika många passerade den 15:e oktober. Fler har aldrig setts på en dag. Mer blygsamma siffror men
icke desto mindre rekord bjöd snatteranden på: 58 ex. slår med nöd och
näppe summan från 1987 (55 ex.). Övriga år har dock endast mellan 2 och
21 ex. setts, varför årets summa är remarkabel. Sträcket var tämligen
jämnt fördelat på tiden juli–oktober och inga större flockar noterades. Mängden krickor var också den rekordartad, med 6 262 bokförda. Sträckförloppet var tämligen jämnt med goda summor framförallt i september, men med en absolut topp den 15:e oktober då ca 1 000 ex. plockades ut i blandflockar med andra simänder; detta är naturligtvis rekord. Gräsanden slog inte rekord med sina 2 425 ex., man frestas fråga vad som gick snett? En näst högsta notering dock. 3 680 ex. sågs nämligen 1993. Stjärtand har aldrig setts i större antal än denna höst: 7 341 ex. är mer än dubbelt så mycket som noterades under det tidigare rekordåret 1993 (3 413 ex.). Hela 2 498 ex. sträckte den 24:e oktober! 13 årtor är en toppnotering, mellan 0 och 14 ex. av denna på sträck så sällsynta and har tidigare setts årligen. Skedand: rekord även här. 573 ex. (1992) kommer härnäst efter årets 807 individer. Enstaka hanar sågs på tidigt ruggningssträck under sommaren, medan hela 92 ex. passerade den 24:e september. Även 88 ex. den 12:e oktober förtjänar att omnämnas. Sju arter simänder sträckte sålunda, varav fyra i rekordartade antal och tre med näst högsta noteringar. Möjligen kan de flesta av ovannämnda rekord även gälla för hela riket. Har du uppgifter om detta så vänligen låt mig veta, se adress nedan. Dykänder Brunand ses sällan på sträck. Denna rekordartade höst (om upprepningen tillåts) kom gamla siffror på skam. 274 ex. totalt, varav 72 ex. den 28:e september. 1991 inräknades 190 st, men då ingick en ren flock om 99 individer (något som den hårdspanande sträckräknaren missunnsamt närmast betraktar som rent "fusk"!). Viggen, som aldrig setts i mer än 1 413 bestämda exemplar (1984) passerade i år med hela 7 419 ex. Ca 2 750 viggar sträckte den 15:e oktober allena, alltså närmare dubbla årsrekordsumman! Bergand är på Öland en direkt ostvindsberoende art. Ingen ostvind – ingen bergand! 1993 kunde arten för första gången räknas i femsiffrigt antal när 10 280 ex. sågs, med max 4 475 ex. på en dag med måttliga ostvindar (25:e september). I år bokfördes emellertid 14 362 ex., med den 28:e september som toppdag då hela 6 046 bergänder passerade (en summa som i sig skulle utgöra en näst högsta notering för en hel säsong). Noteras kan att endast 297 viggar gjorde dessa, av sträckskådaren högt rankade, änder sällskap. Ejdern passerade däremot i förväntade antal, 153 882 ex. är en mycket god årssumma, men allt annat än extrem i sammanhanget: 1990 inräknades hela 284 439 ex., varav ca 240 000 skall ha passerat under en och samma dag! I år bjöds inga större toppdagar: 2 x 18 00 ex. i oktober och 16 000 under en dag i november är blygsamma summor. Den 11:e november (16 000-dagen) belönades observatören med höstens praktejder, en nära nog utfärgad hane som sågs fint. 35 508 sjöorrar inräknades. Summan placerar sig på en andraplats mellan åren 1992 (28 552 ex.) och 1993 (56 049 ex.). De flesta passerade i september. Många nattsträckande flockar hördes även i augusti. Årets antal alfåglar stannade
vid 35 508, vilket är nytt rekord. 1993 inräknades 26 297 ex. och närmast
därefter får vi gå till 1987, då 20 887 ex. sågs. Denna vinterns budbärare
uppenbarade sig allaredan den 27:e september, men på allvar kom de först
i mitten av oktober. Lejonparten passerade planenligt i november. En föraning
gavs den 26:e, då 1 920 ex. passerade i vindstilla väder. Dagen efter
gick "proppen ur" och osannolika 15 925 ex. svirrade förbi under en förmiddag
i en ost–sydostlig vind av 12 m/s. Klockan 12 vred så vinden upp på rakt
nordostlig, varvid sträcket omgående försvann ur sikte. Troligtvis fortsatte
det långt ut, vilket kändes retligt. Vindarna var under natten och morgonen
genomgående måttliga, kring nordost. Antalet svärtor utgör en klar kontrast denna rekordhöst. 676 ex. är att betrakta som direkt dåligt och det känns alarmerande. Vad kan ha hänt? Förslag mottages med tacksamhet. Arten sågs i låga antal ända från juni till november. Knipan sträckte i normal omfattning med sina 900 ex. Antalet salskrakar (13) och storskrakar (75) är ingenting att yvas över, medan småskrakens 8 196 ex. utgör en putsning av 1993 års rekordsumma (6 785 ex.). Bästa dagen sågs hela 1 796 ex.; tidigare dagsrekord löd på 650 individer. Rovfåglar Under denna rubrik förtjänar sju sträckande havsörnar ett omnämnande. Sex ängshökar och 11 bruna kärrhökar utgör högsta bokförda summa "här uppe" (fler ses säkerligen vid Ottenby). Fyra av de förra sågs den 1:e september "slicka fyren" (tjänar ofta som riktmärke) i svag sydvästlig vind. Sträcket av fjällvråk visade
äntligen lite tyngd, 1 157 ex. sträckte förbi. Enstaka noterades i mitten
av september, fler mot slutet av månaden och hela 811 ex. bokfördes den
3:e oktober då sträcket kulminerade. Vinden var då västlig, 8 m/s. En vardera av arterna pilgrimsfalk och jaktfalk förgyllde protokollet. Ett flertal pilgrimer sågs jaga, men endast en sågs i målmedveten sträckflykt. Trana Bakom summan 1 282 tranor döljer sig en makalös flock om 1 139 ex.(!) som på ett långt pärlband sträckte söderut den 8:e oktober vid tiotiden; se här så kallat "sträckräknarfusk" som nämndes under rubriken "brunand"! Vadare En hygglig sommarbevakning ledde till justerade toppsummor för de flesta arter. Vadarna har dock endast räknats sporadiskt före 1994. Klart mest talrik var kärrsnäppan med 4 639 ex. Därefter följde, strandskatan med 1 389 ex. De flesta övriga Calidris nådde "rekordsummor": 833 kustsnäppor, 114 småsnäppor, 61 spovsnäppor, 16 sandlöpare, 3 mosnäppor, och 1 myrsnäppa, den senare tillika räkningarnas första (den 11:e september). Även två skärsnäppor tål att nämnas. 93 skärfläckor och 164 kustpipare är även det högsta noteringar, liksom 63 småspovar, 319 storspovar, 475 myrspovar och 5 rödspovar, den senare en sällan sedd sträckare. Högstasummor hittills uppnåddes även för rödbena (371), gluttsnäppa (260), skogssnäppa (8), grönbena (201), roskarl (28). 1994 var beckasinernas år med 95 enkelbeckasiner samt en dubbelbeckasin, vilken sträckte in och landade framför observatörens fötter. I år var det inte sämre med hela 126 enkelbeckasiner och 2 dvärgbeckasiner; de senare upptäckes överraskade sträcka förbi tillsammans med 2 ordinarie beckasiner den 9:e oktober. Bästa sträckdag noterades 47 enkelbeckasiner, nämligen den 1:e september. En smalnäbbad simsnäppa passerade den 15:e juli. Labbar Labbarna uppträdde inte i
några större antal, men artsammansättningen var desto mer intressant:
14 vanliga labbar, 11 bredstjärtade labbar och 5 fjällabbar var njutbart.
De senare passerade som väntat kring början av september. Vad som däremot undkom sträckprotokollet var den storlabb som dök upp utanför stranden i samma sekund som ÖOF:s styrelse gjorde entré på densamma: fågeln flög på nära håll över revet för att sedan sträcka iväg rakt mot öster! Trutar Efter fjolårets upptäckt av
kaspisk trut Larus cachinnans som sträckart sågs med en ökad ornitologisk
skärpa i år inte minde än 80 stycken! Vad de gör här kan spekuleras vilt
om, men jag nöjer mig med att på denna plats konstatera att de utgör ett
helt regelbundet inslag i sträckräkningarna. En del arbete krävs förstås:
ovan nämnda fåglar har plockats ut bland 25 261 gråtrutar, något som vid
summeringen visade sig med nöd och näppe vara rekord: 1990 räknades 25
236 ex. in! Ungefär hälften av dessa vällde förbi under tre svettiga dagar
i mitten av oktober, då noggrann kontroll helt enkelt omöjliggjordes av
tidsbrist. Den verkliga summan av främmande trutar torde därför vara minst
dubbelt så hög. Bästa sträckdagen för kaspisk trut, den 26:e oktober,
sågs hela 18 ex. Antalet gråtrutar var då bara 700, vilket ger en procentsats
på 2,6. Om den används på årets sträcksumma för gråtrut, fås att 250 kaspiska
trutar torde ha passerat. Siffrorna luras dock, det är inte alltid dessa
trutar finns i våra vatten. Den 13:e september granskades t.ex. 400 gråtrutar
utan att en enda kaspisk ertappades. Slutsatsen blir att vindarna spelar
stor roll för artens uppdykande, men hur detta tillgår är ännu okänt och
kräver fortsatta sträckstudier. Vi har uppenbarligen helt missat något
i vår öländska fågelfauna! Måsar 18 056 fiskmåsar räknades in, fler har aldrig setts sträcka här. 14 515 räknades in 1987. Antalet typiska "taigamåsar" – rasen heinei – stannade vid 241, men gissningsvis rör det sig om tusentals. De första sågs i slutet av oktober för att sedan öka i andel under november. Den 30:e bedömdes närmare 50% tillhöra denna ras. Problem med bestämningarna föreligger emellertid, varför väl valda ord om detta får skjutas på framtiden. Osannolika 60 277 måsfåglar registrerades. Att endast 40 (= < 0.07%) av dessa var silltrutar kan inte betecknas som annat än en veritabel katastrof. Formen fuscus är uppenbarligen starkt hotad och kraft bör läggas på att försöka förklara varför! Antalet skrattmåsar – 16 263 ex. – är det högsta inräknade. Det är dock för tidigt att utropa någon ökning av denna art, vi har ju att göra med ett synnerligen gott sträckår rent allmänt! Endast 107 dvärgmåsar är en efter rådande vindförhållanden låg summa. Ej heller är 4 tretåiga måsar något att yvas över. Tärnor 30 småtärnor är högsta summa hittills. Lejonparten sträckte i augusti med 12 ex. som högsta dagssumma den 15:e. Ett mindre antal sågs även i juli. Fisktärna passerade i normala antal (454 ex.), medan släktingen silvertärna – en art som "nätt och jämt setts" sträcka tidigare p.g.a. dålig sensommarbevakning (oftast max. ett tjog sedda) slog rekord med 339 individer; 1995 sågs 145 ex. Sträcket förlöpte helt i juli och augusti, därefter sågs endast fisktärnor. Summorna för kentsk tärna (115), skräntärna (4) och svarttärna (35) är alla mycket goda. Alkor Alkorna passerade inte i några större mängder, emellertid har aldrig så många som 108 bestämda sillgrisslor inräknats. Större mängder med obestämda sillgrisslor/tordmular, så kallade "sillmular" har däremot setts tidigare. En alkekung, räkningarnas tredje, passerade den 11:e november. Övriga arter Av annat sågs det inte mycket denna makalösa sjöfågelhöst. För många arter är summorna mycket låga. 13 blåmesar och 3 talgoxar var dock nya sträckarter! Tack Tack till varje skådare som pekat ut den minsta flock nere vid fyren. Ett speciellt tack till Bo Carlsson, Per Grenabo samt Olle & René Hydén för hjälp med bevakning och till Pekka Westin för jämförelse med hans privata sträcksiffror från sydligare belägna lokaler samt Cecilia Johansson för värdefulla kommentarer till manus samt för hjälp med databearbetning. Totalsummor för höststräcket vid Segerstad fyr 1996 rekordsummor markerade med fet stil:
Litteratur Breife, B. och Knutsson, T.,
1984. Fågelsträcket vid Segerstad fyr hösten 1983. Calidris 1/1984,
3-20. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||